5 månader

Det var 6 veckor nyss och nu är det 5 månader! Jag är inte längre nyast på jobbet, förra veckan började det ett gäng nya översättare och jag får helt plötsligt svara på frågor. Det känns väldigt ovant att ha ett ”riktigt” jobb och att ha haft det i flera månader.
Jag gillar inte att säga ”riktigt” jobb, för det är som att säga att frilansandet inte var på riktigt. Det var väldigt verkligt, jag tror aldrig jag har jobbat så mycket som jag gjorde förra sommaren. Men ja, nu har jag ett fast jobb med en månadslön, så det är vad jag menar med ”riktigt”. Dessutom inom det yrke som jag har kämpat för att kunna jobba inom.

Det har alltså snart gått ett halvår sedan jag flyttade till Southampton. Det är mycket som har hänt sedan jag sist skrev något. Jag försöker mig på en sammanfattning med bilder.

 Jag, Tarja, Elina och Downstairs Anna (jag är Upstairs Anna) åkte till Isle of Wight festival i mitten av Juni.

 Det var minst sagt lerigt. Det var som en halv meter djup lerpöl över stora delar av området. Som tur var var marken vid stora scenen ganska torr och fast.

 Under Biffy Clyro hittade jag ett gäng Oompaloompas och blev överlycklig!

 Tarja, jag och Anna på Bruce Springsteen. Elina prioriterade England-Italien i fotbollen.

 Pearl Jam

Bruce Springsteen & the E Street Band avslutade på söndagen med en 3 timmar lång spelning. Helt fantastiskt.



Helgen efter IoW fyllde jag år och Henke och Lisa kom hela vägen från Sverige. Vi var och lyssnade på Dan Andriano in the Emergency Room, hängde med min syster och Mollie och byggde en midsommarstång. Vi hade en försenad midsommarfest och födelsedagsfest med tillhörande snaps och snapsvisor samt dans runt midsommarstången. Jag tror vi skrämde livet ur en del som aldrig sett något liknande tidigare. Vuxna människor som hoppar som grodor runt en stor penis!

I slutet av juli åkte jag till Sverige för att gå på en till festival, West Coast Riot i Göteborg. Jag hängde med Louise ett par dagar och Göteborg visade sig från sin bästa sida.

Vi var på Saltholmen och badade

Festivaldagen var helt galet varm och det fanns inte skugga någonstans på området. Men vi klarade oss ändå!






 Det var många bra band som spelade och jag blev förälskad i de arga unga normännen Honningbarna som spelar snabb arg punk på norska. Alldeles underbart.
Men dagens höjdpunkt var Rancid, obeskrivlig glädje helt enkelt!!!

Det var några av godbitarna från sommaren!


I dag är det lördag och jag har varit vaken sen klockan 8. Så går det när man går upp 5.30 på vardagarna. I går var vi på puben efter jobbet som vanligt. Fredagarna är så fina. Alla är överlyckliga över att veckan är slut och stämningen är avslappnad.
Jag är så glad och tacksam över att det finns så många roliga människor på jobbet. Det hade jag inte riktigt vågat hoppats på när jag började.

Nu ska jag gå upp ur sängen och göra frukost och fortsätta läsa Fifty Shades of Grey, som jag fortfarande inte riktigt har kommit in i. Huvudpersonen är så fruktansvärt patetisk att jag inte vet om jag orkar läsa hela boken. Men jag ger den en chans till!
Här har Louise skrivit vad hon tycker om den i sin bokblogg. Jag har blivit inspirerad och ska försöka skriva lite om vad jag läser också.
Men det får bli en annan gång!