Nu har jag flyttat till Bitterne Park. Jag bor i princip på den enda kullen i Southampton. När jag säger i princip menar jag att jag bor i en nedsänkning i den enda kullen i Southampton, så var jag än ska gå så är det uppförsbacke. Jag har tänkt att jag ska producera lite bildbevis, men det går trögt.
Under mitt husletande utgick jag från tåglinjen och letade bara i områden nära stationer på linjen mot jobbet. Det här huset var faktiskt bara det andra jag tittade på men jag kände direkt att jag gillade de två tjejerna (kvinnorna?) som bor här. Fi äger huset, hon är någon slags teaterproducent utan teaterjobb så just nu kör hon bilar från ett ställe till ett annat nere i hamnen, om jag har förstått det rätt. Hon är väldigt rolig och låter mycket. Ria är inneboende som jag, hon verkar vara en riktig konstnärssjäl som undervisar i sömnad och restaurerar (?) gamla kläder. Och jag då, vad ska jag tillföra detta kreativa hushåll? Jag får snabbt lära mig att steppa eller något annat spännande.
Som sagt, det saknas helt bilder och jag vet inte riktigt när jag ska ha tid att ta några heller. Men det känns lite träligt med en blogg utan några informativa bilder.
Jag har ju börjat på nya jobbet också. Det är sjukt mycket svårare att beskriva. Jag försöker lära mig så mycket som möjligt och det har varit en intensiv vecka. Jag är fortfarande tokförvirrad och när jag kommer hem från jobbet har jag glömt allt känns det som. Jag har varit där i en vecka och mitt skrivbord är redan stökigare än alla andras, eller så kanske det bara är jag som inbillar mig.
Det började en finsk PM samtidigt som jag. Vi pratade lite om var vi kom ifrån och så och hon berättade att hon kommer från Oulu. Jag skröt med att jag faktiskt hade varit där. Jag tänkte att jag skulle fråga om hon kände mina kompisar därifrån men ångrade mig, det är ju så tjatigt när folk tar för givet att man ska känna alla i sin hemstad. Lite senare pratade vi om något annat och jag minns inte riktigt hur det kom sig men då visade det sig att hon faktiskt känner mina kompisar från Oulu! De är goda vänner. Världen är liten. Eller så är Oulu väldigt litet.
På lördag är det cocktailparty hos en tjej på jobbet, en annan svensk översättare. Det ska bli kul. Det känns skönt att planera in lite på helgerna så jag inte bara sitter hemma och läser eller tittar på serier. Jag känner ju mig själv ...
Om två veckor kommer Henke hit. Då ska vi turista i Winchester och Brighton. Kanske till och med åka över till the island. Jag försökte haspla ur mig till Fi, the landlady, att min pojkvän kommer och skulle han kanske, förmodligen, kunna få bo här i en vecka, eller det är en vecka men vi kommer antagligen, förhoppningsvis vara borta lite också. Jag vet inte om hon uppfattade vad jag sa för jag vecklade in mig så mycket i mina egna meningar när jag försökte få en vecka att låta som ett par dagar bara. Hon sa att det är klart det går bra, men han måste städa toaletten själv! Hon är väldigt bestämd med att hon inte städar toaletten efter någon man.
No niin ... (tror jag?) Nähdään pian!
Under mitt husletande utgick jag från tåglinjen och letade bara i områden nära stationer på linjen mot jobbet. Det här huset var faktiskt bara det andra jag tittade på men jag kände direkt att jag gillade de två tjejerna (kvinnorna?) som bor här. Fi äger huset, hon är någon slags teaterproducent utan teaterjobb så just nu kör hon bilar från ett ställe till ett annat nere i hamnen, om jag har förstått det rätt. Hon är väldigt rolig och låter mycket. Ria är inneboende som jag, hon verkar vara en riktig konstnärssjäl som undervisar i sömnad och restaurerar (?) gamla kläder. Och jag då, vad ska jag tillföra detta kreativa hushåll? Jag får snabbt lära mig att steppa eller något annat spännande.
Som sagt, det saknas helt bilder och jag vet inte riktigt när jag ska ha tid att ta några heller. Men det känns lite träligt med en blogg utan några informativa bilder.
Jag har ju börjat på nya jobbet också. Det är sjukt mycket svårare att beskriva. Jag försöker lära mig så mycket som möjligt och det har varit en intensiv vecka. Jag är fortfarande tokförvirrad och när jag kommer hem från jobbet har jag glömt allt känns det som. Jag har varit där i en vecka och mitt skrivbord är redan stökigare än alla andras, eller så kanske det bara är jag som inbillar mig.
Det började en finsk PM samtidigt som jag. Vi pratade lite om var vi kom ifrån och så och hon berättade att hon kommer från Oulu. Jag skröt med att jag faktiskt hade varit där. Jag tänkte att jag skulle fråga om hon kände mina kompisar därifrån men ångrade mig, det är ju så tjatigt när folk tar för givet att man ska känna alla i sin hemstad. Lite senare pratade vi om något annat och jag minns inte riktigt hur det kom sig men då visade det sig att hon faktiskt känner mina kompisar från Oulu! De är goda vänner. Världen är liten. Eller så är Oulu väldigt litet.
På lördag är det cocktailparty hos en tjej på jobbet, en annan svensk översättare. Det ska bli kul. Det känns skönt att planera in lite på helgerna så jag inte bara sitter hemma och läser eller tittar på serier. Jag känner ju mig själv ...
Om två veckor kommer Henke hit. Då ska vi turista i Winchester och Brighton. Kanske till och med åka över till the island. Jag försökte haspla ur mig till Fi, the landlady, att min pojkvän kommer och skulle han kanske, förmodligen, kunna få bo här i en vecka, eller det är en vecka men vi kommer antagligen, förhoppningsvis vara borta lite också. Jag vet inte om hon uppfattade vad jag sa för jag vecklade in mig så mycket i mina egna meningar när jag försökte få en vecka att låta som ett par dagar bara. Hon sa att det är klart det går bra, men han måste städa toaletten själv! Hon är väldigt bestämd med att hon inte städar toaletten efter någon man.
No niin ... (tror jag?) Nähdään pian!
